Avelspolicy

Avelspolicy för SvSK, Svenska stabijhounklubben och rasen Stabijhoun. Uppdaterad efter uppfödarhelg 23 24 september 2023

Klubbens avelspolicy har framtagits med hjälp av två avelskonferenser anordnade i SKK:s regi speciellt för raser med liten genetisk bas likt vår Stabijhoun. Evaluering har gjorts några gånger, dels på grund av nya dekret från Nederländerna, dels i samråd med aktiva uppfödare under våra återkommande uppfödarmöten.

Senaste ändringen gjordes under uppfödarmötet helgen 23 24 september 2023. Här togs bland annat upp SKK:s meddelande om parning med ED, som träder i kraft från och med januari 2024. Här meddelas att man i undantagsfall skall använda sig av ED-belastade hundar. I så fall skall ED 1 paras med fri partner (ED 0). Då vår ras senaste åren fått alltfler återkommande problem med frambenen, (se under avsnittet: Hälsa) kommer vi att  ta fasta på detta. Vi måste även ta upp detta i vår grupp internationella avelsråd, då inte alla länder röntgar ED.

Vi har även på prov låtit en partner med HD C para med en som har röntgats med HD B Eftersom en sådan parning skett endast i två kullar, och dessa är för unga för att HD röntgas, har vi inte kunnat utvärdera det.

Det räcker inte för vår ras med alldeles för få individer att tillgå, varför ytterligare ändring  kommer att ske på prov. Vi skall på försök tillåta parning C-C, vilket bestämdes vid samma uppfödarmöte 23 24 september. Viktigt vid ett sådant försök är att stamtavlan med kullsyskon har ett gott resultat med få HD-dysplaster.

I samband med det  bestämdes: Utvärdering skall ske om 5 år – hösten år 2028. Ytterligare utvärdering skall också göras vid max antal 40 valpar i sådan kombination.

För att kullen skall uppnå SvSK:s avelsmål, gäller att följande reviderade avelspolicy följs, för annonsering under klubbens godkända parningar.

1. Arbeta för att aktivt bibehålla Stabijhouns rasspecifika egenskaper, och ha rastypisk mentalitet samt exteriör, enligt gällande rasstandard.

2. Vid parningstillfället skall bägge föräldrarna minst ha uppnått 2 års ålder.

3 a. Enligt SKK:s grundregel endast i avel använda sunda och friska hundar. Det innebär att hundar med EP, PDA, CD. SRMA ej skall användas.  SvSK förordar helst användning av HD röntgen med resultat A eller B samt ED 0 = utan anmärkning. UNDANTAG från detta: se under punkt 4.4 nedan, samt punkt 4.5 som behandlar genetisk variation.

3 b. Då rasen har en alldeles för liten genetisk bas och linjeavel visar på klar ökad nedärvning av sjukdomar måste ett åtgärdsprogram vidtas med utvärdering om cirka 5 år, för eventuell ny revidering. För att främja den genetiska variationen måste aveln inriktas på att öka vår variation av blodslinjer. Inavelsgrad i tänkta parningar bör därför ej överstiga 3,0 %. Vi ligger numera oftast under 2,0 %

4:1 Samma kombination bör ej upprepas – med detta menas även blodslinje, varför kullsyskon ej bör använda samma täckhund. Undantag kan göras i samråd med avelsråd till exempel om en kull bara består av 13 valpar, eller om många i en kull kastrerats på ägarnas egna initiativ eller inte kommer att fortsätta i avel.

4:2 En hanhund bör i första hand ej användas till fler valpar än cirka 5 % av antalet registrerade valpar inom rasen de senaste 5 åren. (Gäller svenskfödda hundar i Sverige). I dagsläge cirka 25 valpar, med hänsyn taget till punkt 4.1.

4:3  Antal kullar som en tik bör ha önskar SvSK att varje uppfödare tänker på – vissa tikar föder stora kullar med runt 10 valpar, varför tiken bör besitta mycket goda egenskaper med för rasen positiv nedärvning för att ha fler antal kullar. SKK har ett maxantal på 5 valpkullar, vilket vi tycker är för mycket för vår ras. Analogt med antal valpar som hanhund har torde därför cirka 25 valpar vara nog. När en tik haft en kull valpar ska minst 50 % av valparna HD och ED röntgas, innan nästa kull tas.

4:4  Då Sverige varit hårdast gällande avel med HD eller ED diagnosticerade hundar, och vi inte vill hamna i situation som andra länder, vilka fått ökade fall och dessutom använt belastad hund parad med belastad, vill vi på prov tillåta en tik eller en hanhund med C att para med en hund, som har C på höft Under denna provperiod bör då hela kullen röntgas eller minst 50 %, innan avgörande om hunden kan användas till ytterligare kull görs. Denna undantagsregel/provperiod gäller hundar med andra för rasen viktiga kvalifikationer; som till exempel god mentalitet.

4:5 SKK vill att vi stramar åt ED-regeln vid parning. Det går hand i hand med att vår ras fått alltmer frambensproblem. SKK tycker att man i undantagsfall kan tillåta en hund med ED 1 i avel, men då enbart paras med en fri partner, således med ED 0. Dessutom påpekar SKK att hundar med rädslor samt de som visat aggressivitet mot människor eller andra hundar skall inte användas i avel.

5. För att få en ökad förbättring av rasens mentalitet, ska minst en av hundarna (tik eller hanhund) ha genomgått MH-test eller BPH. Redan 2010 påpekade vi att en tvåa på skott var försvarbar. Stor vikt kommer att läggas vid hur lång tid hunden behöver för att koppla av efter olika skrämselmoment.

6. I kvalitetsbedömning på officiell utställning ska hunden ha erhållit minst två : Very good av två olika domare, en av dessa: tidigast givet i UKL – och ej ha fått någon anmärkning för oönskat beteende.

Följande bestämdes: Utvärdering skall ske om 5 år – hösten år 2028. Ytterligare utvärdering skall också göras vid max antal 40 valpar i sådan kombination.

***

CD Cerebral Dysfunction

Nederländerna har bestämt följande att gälla för alla hundar (både tik och hanhund) som ska gå i avel. Vi har försökt att undgå detta, då vi hittills inte haft ett enda fall, men trots våra försök att slippa ta detta prov är det fastlagt. CD-prov, ett blodprov, måste tas på tikar och hanhundar som ska gå i avel. Detta för att säkerställa om hundarna är fria eller om de är bärare (Carrier).

CD är ett ärftligt problem, som bara har en genetisk gen. Därför vi måste avla på helt fria hundar, eller möjligtvis använda Carrier med en fri hund. Om bägge hundarna bär denna gen, kan hela valpkullen direkt visa allvarliga symtom De kan inte röra sig normalt, går ofta bakåt eller snurrar runt… De piper – ofta hela tiden eller skriker, vilket troligtvis beror på att de har ont.

De kan inte äta, varför avlivning genast är det enda som bistår dessa valpar – de självdör annars så småningom, av svält.

Detta blodprov är således ett måste, så fort någon av våra hundar ska para – alltid om vi väljer en avelspartner som kommer från vilket annat land som helst. Även om bägge parter bor i Sverige, ses det allvarligt på uppfödaren, då valparna i den kullen stoppas i sin tur.

Nedan finns en remiss, som går att skriva ut och ta med till veterinären som tar blodprovet. Veterinären ska sedan skicka remiss samt blodprovet till Utrecht som håller i forskningen över världen. Adressen står på remissen. Klicka på länken nedan för remissen:

Om ni sen får besked att tiken är fri från CD och ni väljer en hane som är bärare (Carrier), måste valparna – i det fall de ska gå i avel – fortsätta med provtagningsförfarandet.

Om hanen också är fri från CD blir hela kullen hereditärt fri (ärftligt fria). Här finns ett intyg att skicka med valparna, till valpköpare, att de är fria från CD. Klicka på länken nedan för intyget: