Avelspolicy

Stabijhoun: SvSK:s avelsmål och avelspolicy, daterad mars 2016, samt evaluerad 2018 och 2022.

Enligt två avelskonferenser anordnade av SKK, med tanke speciellt för raser med liten genetisk bas likt vår Stabijhoun, samt klubbens första möte för aktiva uppfödare har vi gemensamt kommit fram till följande revidering av klubbens avelspolicy, att gälla cirka 5 år framåt till utvärdering av densamma kan göras. Stor vikt kommer att läggas vid uppföljning av försök att få para med en c-höft, eller ed grad 1 samt mentalbeskrivning av minst en hund – tills vidare.

För att parning skall uppnå SvSK:s avelsmål och få annonseras under av klubben rekommenderade parningar, ska följande krav vara uppfyllda.

1. Arbeta för att aktivt bibehålla Stabijhouns rasspecifika egenskaper, och ha rastypisk mentalitet samt exteriör, enligt gällande rasstandard.

2. Vid parningstillfället skall bägge föräldrarna minst ha uppnått 2 års ålder.

3 a. Enligt SKK:s grundregel endast i avel använda sunda och friska hundar. Det innebär att hundar med epilepsi. PDA, CD ej skall användas. I vissa fall kan ”carrier” användas men då i kombination med ”fri”.
”. SvSK förordar användning av HD röntgen med resultat A eller B samt ED 0 = utan anmärkning. Undantag från detta: se under punkt 4.4 nedan, som behandlar genetisk variation.

3 b. Då rasen har en alldeles för liten genetisk bas och linjeavel visar på klar ökad nedärvning av sjukdomar måste ett åtgärdsprogram vidtagas med utvärdering om cirka 5 år, för eventuell ny revidering. För att främja den genetiska variationen måste aveln inriktas på att öka vår variation av blodslinjer. Inavelsgrad i tänkta parningar bör därför ej överstiga 3,25 %.Vi ligger oftast under 2,0 %

4:1 Samma kombination bör ej upprepas – med detta menas även blodslinje, varför kullsyskon ej bör använda samma täckhund. Undantag kan göras i samråd med avelsråd till exempel om en kull bara består av ett fåtal valpar, eller om många i en kull kastrerats på ägarnas egna initiativ eller inte kommer att fortsätta i avel.

4:2 En hanhund bör i första hand ej användas till fler valpar än cirka 5 % av antalet registrerade valpar inom rasen de senaste 5 åren. (Gäller svenskfödda hundar i Sverige). I dagsläge cirka 25 valpar, med hänsyn taget till punkt 4.1.

4:3  Antal kullar som en tik bör ha önskar SvSK att varje uppfödare tänker på – vissa tikar föder stora kullar med runt 10 valpar, varför tiken bör besitta mycket goda egenskaper med för rasen positiv nedärvning för att ha max antal kullar som SKK har som regel. (max 5 kullar). Analogt med antal valpar som hanhund har torde därför cirka 25 valpar vara nog. När en tik haft en kull valpar ska minst 50 % av valparna HD och ED röntgas, innan nästa kull tas.

4:4  Då Sverige varit hårdast gällande avel med HD eller ED diagnosticerade hundar, och vi inte vill hamna i situation som andra länder, vilka fått ökade fall och dessutom använt belastad hund parad med belastad, vill vi på prov tillåta en tik eller en hanhund med C eller ED 1 att para med en hund, som har A på höft eller ED 0. Under denna provperiod bör då hela kullen röntgas eller minst 50 %, innan avgörande om hunden kan användas till ytterligare kull görs. Denna undantagsregel/provperiod gäller hundar med andra för rasen viktiga kvalifikationer; som till exempel god mentalitet.

5. För att få en ökad förbättring av rasens mentalitet, ska minst en av hundarna (tik eller hanhund) ha genomgått MH-test eller BPH. Redan 2010 påpekade vi att en trea på skott var försvarbar. Stor vikt kommer att läggas vid hur lång tid hunden behöver för att koppla av efter olika skrämselmoment.

6. I kvalitetsbedömning på officiell utställning ska hunden ha erhållit minst två : Very good av två olika domare, tidigast givet i UKL – och ej ha fått någon anmärkning för oönskat beteende.

Avelspolicy inom SvSK framtagen av AK samt aktiva uppfödare vid uppfödarträffar Att gälla till och med våren 2023.

Nya Rasspecifika avelsstrategier – RAS – kommer senast 1 juli 2023. Läs mer om RAS på SKK:s sida.

7. CD Cerebral Dysfunction

Nederländerna har bestämt följande att gälla för alla hundar (både tik och hanhund) som ska gå i avel. Vi har försökt att undgå detta, då vi hittills inte haft ett enda fall, men trots våra försök att slippa ta detta prov är det fastlagt. CD-prov, ett blodprov, måste tas på tikar och hanhundar som ska gå i avel. Detta för att säkerställa om hundarna är fria eller om de är bärare (Carrier).

CD är ett ärftligt problem, som bara har en genetisk gen. Därför vi måste avla på helt fria hundar, eller möjligtvis använda Carrier med en fri hund. Om bägge hundarna bär denna gen, kan hela valpkullen direkt visa allvarliga symtom De kan inte röra sig normalt, går ofta bakåt eller snurrar runt… De piper – ofta hela tiden eller skriker, vilket troligtvis beror på att de har ont.

De kan inte äta, varför avlivning genast är det enda som bistår dessa valpar – de självdör annars så småningom, av svält.

Detta blodprov är således ett måste, så fort någon av våra hundar ska para – alltid om vi väljer en avelspartner som kommer från vilket annat land som helst. Även om bägge parter bor i Sverige, ses det allvarligt på uppfödaren, då valparna i den kullen stoppas i sin tur.

Nedan finns en remiss, som går att skriva ut och ta med till veterinären som tar blodprovet. Veterinären ska sedan skicka remiss samt blodprovet till Utrecht som håller i forskningen över världen. Adressen står på remissen. Klicka på länken nedan för remissen:

Om ni sen får besked att tiken är fri från CD och ni väljer en hane som är bärare (Carrier), måste valparna – i det fall de ska gå i avel – fortsätta med provtagningsförfarandet.

Om hanen också är fri från CD blir hela kullen hereditärt fri (ärftligt fria). Här finns ett intyg att skicka med valparna, till valpköpare, att de är fria från CD. Klicka på länken nedan för intyget: